IBOGAiN.SE Forum Index
IBOGAiN.SE
Forumet för diskussioner om ibogain och ibogainbehandlingar.
 
 FAQFAQ   SearchSearch   MemberlistMemberlist   UsergroupsUsergroups 
 RegisterRegister   Log in to check your private messagesLog in to check your private messages   ProfileProfile   Log inLog in 

 IndexIndex   search.php?search_id=newposts&sid=32c618a5e78d3a4e13cd06636cdf2cccView posts since last visit

En varm hand i en kall värld
En text som vil skänka styrka och hopp, i en tid då vi blir alltmer medvetna om oss själva. Jag önskar er frihet!
Post new topic   Reply to topic    IBOGAiN.SE Forum Index -> -> Öppet Forum
View previous topic :: View next topic  
Author Message
kdm_montana



Joined: 25 Nov 2007
Posts: 15
Topics: 10

PostPosted: Sat 28 Jun, 2008 03:10    Post subject: En varm hand i en kall värld Reply with quote

Jag vill börja med att tacka alla här på Ibogain.se för deras stöd och svar till mig, under tiden som jag skrivit. Det har gjort mig mer och mer övertygad om att man kan rädda liv genom att bara sträcka ut en hand.


Att sträcka ut händer är någonting som vi gör alldeles för lite i dagens samhälle. Vi förväntas kommunicera och leva i fred med varandra. Vi förväntas att förvärva kärlek, i utbyte mot trohet. Men tror vi verkligen på en värld där människor kan föda sin lycka endast ur varandras händer? Är det ens meningen att vi ska ha en sådan värld? Lever vi verkligen i den stora bristens tid, där kickar och spänning alltmer ersätter friden och tystnaden, eller är det så att vi helt enkelt inte lärt oss att leva med smärtan av våra egna val?

Som barn så får vi chans efter chans. Som en vän sade till mig: Du ska göra allt det dumma och felaktiga då du är barn, det är endast då som samhället inte kan straffa dig för det. Som barn så åläggs vi med en slöja av renhet, av oskyldighet. Vuxna ser tillbaka på oss och ser sig själva oförstörda. Oskyldiga. En tid som efter allting som samhället utsätter oss för, eller som vi mer eller mindre medvetande utsätter oss själva för, aldrig kommer tillbaks.


År 2007 anmäldes 71 500 brott mot narkotikastrafflagen. –BRÅ
Närmare 80 procent lagfördes för ett ringa narkotikabrott…


I Svensk lag finns det ett lagrum som svartlistar människor, som ger dem dyra böter, som utesluter dem ur en alltmer tärd och ekonomiskt urvattnad samhällsapparat (som faktiskt skulle behöva dem, eftersom flertalet är i 20-45 års ålder och har någon utbildning bakom sig och faktiskt kunder arbeta och betala skatt) Visst, det sägs ju att ekonomin är god (en super-pudrad bortförklaring för ”den som betalar och sköter sig behövs, resten kan dra åt helvete), men frågan är om en socialpolitik som använder metoden slit och släng bort, faktiskt förtjänar att få kallas god, eller ens halvbra. Men den socialpolitiken visar ju oss också hur vi ser på just arbetskraft, eller för den delen skattebetalare, eller varför inte barn.

Vi är ju så användbara varelser för Volvo, Ericsson, Astra Zeneca, SAAB, SSAB plus hundratals andra stora arbetsgivare, att det är underligt hur det faktiskt få gå till som det gör. Vi betalar oerhörda mängder i skattepengar till människor som inte kan eller vill arbeta. Många av dessa kronor kommer från arbetsgivaren själv. Samtidigt har vi en sjukvård som starkt skyr alla dem som i systemet stämplas som missbrukare.


För er finns särskild vård (som inte finns egentligen, men vi låtsas så ser det bra ut iaf) Den som inte orkar arbeta har full rätt till sjukvård, medan den som inte kan på grund av att någon gång valt fel väg, får vänta eller utebli. Att ens ta i något så smutsigt och orent som en ”missbrukare” är ju inpräntat i dem flestas hjärnor som fruktansvärt äckligt och vi lär våra barn att alla som ens har rört vid knark, ja dem ska ni inte prata med för dem är ju knarkare.

Det ansvar som behövs

Men vi kan ju låsa in dem. Det går ju bra. En knarkare är ju inget värd. För han får inget arbete. Han får nöja sig med att bli trakasserad och utelämnad, ignorerad och bortgjord. För det ska vara svårt att knarka och lätt att sluta. Det är det i Sverige, se så lågt vi faller i listan på Europas länder. Vi har ju nästan inga knarkare. Förutom den knarkare vi själva skapar förstås. Den delen av oss som är rent mänsklig är också beroende av många saker och många får idag inte det dem behöver. Människor är alltid beroende av någonting som dem anses sakna. Vi knarkar på kärlek, värme och trygghet. Detta gör oss beroende och blinda, för alla behöver oss, hur lite vi vän litar på det. Oavsett vad någon säger.
Den som saknar kärlek, familj eller trygghet. Den som lever i fattigdom eller socialt utanförskap (flera tusen) är inte mindre människa den, men det värde man tillskrivs om man fysiskt manifesterar ett beroende(brist) varierar. Detta är att se i kontrast till att vi är rädda för att konfronteras med våran beroendeställning till alla människor. Det sades en gång av Nils Bejerot att han önskade att man kunde skeppa ut alla knarkare till en ö, så de inte ”spred smittan”. Det säger en del om den mannens osäkerhet och rädsla och någonting om vår egen rädsla. Inget är så profitabelt som rädsla då man vill ta kontrollen över någon. Det var samma grundfilosofi som Adolf Hitler använde för sina ”arbetsläger”, fast i omvänd riktning. I den bemärkelsen är hela Sverige just nu en stor ö och ett arbetsläger. Vi är bara rädda för att välja hur vi verkligen vill se på verkligheten.

Det finns ca 25 000 tunga missbrukare i Sverige. Vad som definierar en tung missbrukare är vagt. Det handlar om mängden konsumtion, över tid. I så fall har vi fler missbrukare av annan sort. Däribland dem jag kommer att räkna upp är många barn. Vi har utöver det ”diaboliska” narkotikamissbruket, ett missbruk av människor. I dagens samhälle så mobbar vi, slår, hatar, förstör, struntar i, ser igenom, eroderar, trampar på samt mycket mer. Allt detta drabbar människor. Människor som drömde om den fina livsglädjen och livslusten, men som tappade den. Vi lärde ju oss att vi lever i världens bästa land, ändå så har vi kraftiga problem medföljande:

Fetma, Cancer, Trafikolyckor, För tidig död (rökning, fetma, olyckor)Sorg, Svält (vad tror du en uteliggare äter till frukost), Stölder, Organiserad brottslighet, Födsloskador, Våld (Otroligt svåra problem)

Jag kan räkna upp ett otal till…men det gör jag inte. Hur som helst, många av dessa fallen kunde ha hindrats om personerna som var inblandade valde att ändra sina vanor eller valde att vara lite mer försiktiga och långsiktiga. Vi skulle tänkt efter. Vi lever med dessa val. Ingen kan anklagas med att ha ”ätit ihjäl sig själv” och dömas till fängelse för detta. Det ironiska är att det som först sker är att mat intaget minskar, då du inte får så mycket mat i ett fängelse. Se där, fängelse löser alltså fetma. Fetma är också epidemiskt, det sprider sig bland en befolkning och är resultatet av dålig kost, blandat med passivitet och stillasittande vardag. Ändå är det inte straffbart att utebli från gymmet och därmed riskera att du sänder dåliga signaler till ditt barn. Fetma går i arv, eftersom barnen oftast äter likadant som sina föräldrar. Ändå tar man inte barn från föräldrar som äter dåligt.

Trafikolyckor orsakas till stor del av stress och för hög hastighet. Stress orsakas utav bristtillstånd. Stress leder också till sjukdom, men ändå pressas vi att leva liv som inte ens den mest vältränade cro magnon (stenåldersmänniska) hade velat se. Ändå slängs ingen i fängelse för att ha orsakat någons livslånga skada i en olycka, ty ingen kunde hållas ansvarig. Även om indraget körkort och ett fängelsestraff antagligen hade gett tid till en god funderare om jag verkligen behöver en bil, jag kan väl cykla istället?

Vi tillåts att vara oaktsamma. Punkt.

Men vi tillåts inte att ta tillbaka våra liv, som kanske en gång gled ur händerna på oss. Vi stämplas så fort vi rör knark, till ”tunga missbrukare”, utan fortsatt levnadskvalitet. Ty en missbrukare går väl inte att lita på. Dem stjäl, har jag hört. Dem har HIV hela bunten. Det är okej att slå en missbrukare. Missbrukare är skyldiga till många av dem sociala problem vi ser idag, får vi bort dem försvinner också problemet.

Att se att en mycket väl odlad skara psykopater (politiker, RNS, FMN, ENS2000) står för den desinformation vi dagligen matas med är inte lätt. Att inse och förstå att om du väl har tagit ditt liv i dina egna händer och sagt: Jag ska aldrig låta någon annan ta över mitt liv igen, så har du gjort mer än många människor. Det sägs ju att klass och stil går i arv och om du som ”missbrukare” (jag föredrar ordet människa) eller medelsvensson väljer att ta ansvar, att gå till den där rättegången, att be om ursäkt, att ändra dina vanor, så hjälper du alla människor. Att som idag lägga skulden på ett fåtal, kommer aldrig att hjälpa någon. Hitler lade skulden på avvikande människor för att skaffa sig makt och pengar. Dagens politiker gör samma sak. Att bli jämförd med Hitler sägs ju vara fruktansvärt, men att bli stämplad som missbrukare är idag långt mycket värre. Nazister får sjukvård, missbrukare får det inte. Nazister får arbeten, missbrukare får det inte.

Säger trenden något…så är det väl att vi anser att missbrukare är dem lägsta, mest fruktansvärda varelser som finns. Men mer sant är väl snarare att vi som har lyxen att slippa gå på gatan, att slippa äta ur en soptunna eller slå sönder en bilruta för att överleva, inte vågar ta det ansvar som krävs. Min mor sade till mig. Frihet under ansvar. I dagens Sverige lyder ropet: Ansvar med total frihet att välja om du vill ta det eller inte.

Den tråkiga vardagen

Polisen i Sverige spenderar miljoner kronor per år för att jaga och trakassera en grupp som är färre än andelen frikyrkliga i vårat långa land. Dem spenderar tid på att jaga dem överallt, låsa in dem och sedan jaga dem lite till. Ingen organisation i samhället i övrigt är så väloljad som en narkotikarotel. Ingen organisation har så stor frihet och med så lite ansvar mot dem klienter dem anses ”hjälpa”. Ingen organisation har så stor immunitet och är så väl underbyggd som en narkotikarotel. Andelen narkotikapoliser är enorm i kontrast mot samhällets sociala tjänstemän, som är långt färre, har mindre resurser och har mycket lägre legitimitet.

Narkotikapolisen is the shit. Ändå kan dem inte göra sitt jobb, dem kan inte skapa ett ”narkotikafritt samhälle”. Dem påstår att dem önskar att dem inte behövdes, men det är bara skitsnack. Dem anser att det är deras arbete att slänga missbrukare i fängelse, men inte att ge dem en skjuts till behandling, som kanske hade räddat deras liv. För det är väl därför vi har en narkotikapolisrotel i alla Sveriges län? Det är väl därför vi spenderar MILJARDER, varje år på ”narkotikapolitiska åtgärder”? Eller är det såhär:

Det finns ett flertal organisationer om säljer tjänster och vårdplatser till kommuner och landsting, samt ett flertal hem och boenden för människor med missbruk som också säljas till kommuner och landsting. Dessa människor vill fylla sina fickor med skattepengar och vill därför se till att dem får ett stadigt flöde av ”tunga missbrukare” som dem kan ”bota”. Poliser och åklagare behöver mer pengar till sin verksamhet och skyller därför på knarket och vips, så fick dem 10 miljoner till. Hade dem sagt ”vi vill stoppa våldet”, så hade dem inte fått en krona. Skolpersonal och rektorer ansöker om pengar till anti-knark projekt som säljs av företag, som tjänar pengar på detta. Arvodestyngda profiler i media får betalt för att utsätta oss för massa dravel som säger att narkotika är det farligaste som finns så att Hassela framstår som ett himmelrike för mamman, som genast skickar sin son på behandling, som socialen betalar (du själv, via skatten).

Att sätta saker i perspektiv

Det handlar i stor bild, om att politiker gör saker, som man hoppas hjälper, men då man inser att det inte hjälpte, strunta i att ta ansvar för det och gå hela cirkeln ut. Skyll på knarket. Det funkar. Då hela narkotikapolitiken byggt in sig i ett oljat maskineri av pengar, så finns ingen räddning. Det går bara att gå en väg, som sakta kostar mer och mer pengar, men som inte ger resultat. Orsak? För många aktörer och för många profitörer.

Vi läste i GP härom hösten att marijuana var det absolut värsta som kan hända en tonårsförälder. Jag önskar dem en rejäl bilolycka, det skulle sätta saker i perspektiv. Begrepp som livskvalitet, ansvar och hälsa sätts i helt nya perspektiv när man plötsligt är hjälplöst liggande i en säng och det på något mystiskt sätt inte berodde på ”knarket”.

Jag önskar ingen en bilolycka, men för att belysa idiotin i skräcken och vanmakten dem flesta känner då dem ser knark eller förstår att någon har provat det, så kan jag säga att dem flesta känner vanmakt inför att ta ansvar. Hade vi lärt oss att ta ansvar så hade friheten fått ett pris, idag är den gudagiven och medfödd. Men i en värld, där ansvar och orsak/verkan sakta sätts ur spel, där väntar kaos. Det blir en jävla röra kort sagt. Om man frågar tonårsmammor, så är ju det reflexmässiga svaret på frågan om det värsta som kan hända, ett narkotikamissbruk. Dem har sannerligen inte upplevt särskilt mycket, men dagen då dem förlorar förmågan att uppehålla illusionen om ett liv som är ”okej” i statens och samhällets ögon, så börjar det riktiga helvetet. Det helvete som dem inte ser. Dem sägs vara rädda för knarket, men det dem egentligen är rädda för är att bli stämplade och misskrediterade. Att förlora sin trovärdighet är värre än att inte kunna ljuga.

Men låt oss för en stund sätta oss ner och faktiskt säga till oss själva (vi som överlevt) att det här kan sluta bra. Jag lever nu, om än som heroinist eller vad jag nu är beroende av och jag kan fortsätta leva. Jag behöver hjälp, jag behöver vänner (ibogain.se, forum) och jag har fått en gudagåva. Ibogain.
Jag vill ha ett nytt liv, om det är det enda jag kan få tillbaka, så vill jag ha det. Om ibogain kan hjälpa mig, så kanske det är värt ett försök.

Det är dags nu, dags att sluta vara slav åt maskineriet, om ens för en dag, en månad eller ett år. Om någon slår på mig i fortsättningen, så kan jag stolt säga: Jag överlevde helvetet. Jag kan säga till dem som inte litar på mig att jag för första gången kan lita på mig själv. Att även om dem inte förstår och ser det så är jag fri. Jag kanske inte har en bostad, ett jobb eller inkomst. Men jag har vänner och frihet och jag betalade dyrt för den. Den är värd så mycket för mig. Jag fick åka till Prag, hälsa på en läkare. Höra talas om en behandling som jag är orsaken till. Den skapades för bara mig. Jag är speciell, även om ni inte ser det.

Jag är fri.


Glad fortsatt sommar

Hälsningar till Xuxa, hoppas du mår bra 

_________________
Ibogainet är knarkarnas räddning och narkotikapolitikens fall...
Back to top
View user's profile Send private message
Masque
Administratör


Joined: 14 May 2006
Posts: 468
Topics: 68

PostPosted: Sun 29 Jun, 2008 10:33    Post subject: Reply with quote

I grund och botten har du rätt i att det råder en mycket negativt laddat syn på "knarkare" i Sverige. Dom är kriminella värdelösa kräk i Svenssons ögon. Jag tror att en mer omvårdande attityd som handlar om behandling och samtal istället för fängelse och straff... för innehav, användning då menar jag. Man kan inte få bort narkotikaproblemen genom att förbjuda dom.

Men en sak du borde tänka på är Hitler-jämförelserna. Kolla här för lite intressant läsning. http://sv.wikipedia.org/wiki/Godwins_lag
Back to top
View user's profile Send private message
Display posts from previous:   
Post new topic   Reply to topic    IBOGAiN.SE Forum Index -> -> Öppet Forum All times are GMT + 1 Hour
Page 1 of 1

 
Jump to:  
You cannot post new topics in this forum
You cannot reply to topics in this forum
You cannot edit your posts in this forum
You cannot delete your posts in this forum
You cannot vote in polls in this forum
You cannot attach files in this forum
You cannot download files in this forum


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group