IBOGAiN.SE Forum Index
IBOGAiN.SE
Forumet för diskussioner om ibogain och ibogainbehandlingar.
 
 FAQFAQ   SearchSearch   MemberlistMemberlist   UsergroupsUsergroups 
 RegisterRegister   Log in to check your private messagesLog in to check your private messages   ProfileProfile   Log inLog in 

 IndexIndex   search.php?search_id=newposts&sid=0880613c212f4f2e2ec41c144c7bb856View posts since last visit

Min erfarenhet av Ibogain-behandling
Kuba
Post new topic   Reply to topic    IBOGAiN.SE Forum Index -> Aktuella behandlingar -> Berättelser
View previous topic :: View next topic  
Author Message
Kuba
Administratör


Joined: 18 May 2006
Posts: 104
Topics: 25

PostPosted: Thu 25 May, 2006 18:14    Post subject: Min erfarenhet av Ibogain-behandling Reply with quote

Tiden innan behandlingen va nog den jobbigaste period jag varit med om. Hade sjunkit djupt ner i en negativ spiral som jag inte kunde bryta. Försökte mej på alla möjliga vänster, men det slutade med att jag gick tillbaka till den lilla falska trygghet som piller o liknande hade blivit. I grunden så har jag varit väldigt rastlös och impulsiv av mej. Det kombinerat med en drös diverse traumatiska upplevelser genom livet fick in mej på villovägar. Jag började exprimentera med droger i 16års åldern, då främst Amfetamin och exctacy. Fann en liten tillflyktsort genom det och allting som hörde runtomkring med klubbar, efterfester o.s.v.

Psyket braka nån gång i 18års åldern. Började med ångestattacker, som säkert va en direkt följd av min dåvarande väldigt pressade situation samt bruket av amfeta & E. brakade konstant neråt, och jag fick efter ett tag förskrivet diverse medeciner som inte alls va bra för mej, utan förvärrade mitt mående markant. Ledde in på vägen att jag började självmedicinera. Då främst Benzo och Subutex. men även andra preparat som Kodein, Imovane, Somadril o.s.v.

I 3 års tid sammanlagt höll jag på med Subutex, Benzo + resten av smörjan jag stoppa i mej. Jag gjorde flera försök till att bryta mej loss ur situationen men ingenting fungerade. Den statliga vårdreformen funka inte, och det va i överlag en riktigt fucked up situation. Slutade alltid med att jag gick tillbaka till min lilla falska trygghet.

Utan Benz i kroppen kände jag mej zombifierad, kunde knappt umgås med folk på ett normalt sätt, mycket nojer som spökade.

Jag letade hela tiden efter vägar ut ur det. Den vanliga statliga vårdreformen för att avgifta folk som har missbruksproblem skulle aldrig ha fungerat för mej. Skulle inte på något sätt varit kontaktbar för den hjälpen.

Första gången jag läste Mickes historia om Ibogain så vart jag till en början skeptisk, men när jag följde det hela så vart jag mer o mer intresserad. Började se över det som ett alternativ och vid första mötet med Micke så vart jag övertygad att det här kunde vara nånting, så därefter ställdes siktet inpå att själv genomgå en Ibogain-behandling. Jag gjorde allt jag behövde göra. Ordna pass, pengar, prata med de jag behövde prata med o.s.v. Stödet från Micke va guld värt.

Sen helt plötsligt satt jag med Xanor som höll på lämna systemet på ett plan påväg ner till tjeckien för att själv genomgå behandlingen. Skrev ihop en Rapport c.a 10dagar efteråt hur jag upplevde det hela, allting följer nedan:
-------------------


Behandlingen började dagen efter jag kommit ner till Tjeckien Visste inte vad jag har och vänta mej. Point of no return känndes en hel del men jag tog det sista steget och svalde de första Kapslarna på 400mg som sen skulle fyllas på tills jag va uppe i 1g. Igentligen skulle jag ha börjat med 600mg men jag va så nojig innan behandlingen så Brian som övervakade min behandling bestämde sej nog att börja lite försiktigt. Efter en timme hade jag ännu inte peakat så jag fick en dos på ytterligare 200mg. Tror det gick ytterligare en timme till utan att jag fått någon effekt på Ibogainet då jag fick de slutliga 400mg. När jag svalde de sista kapslarna så kännde jag av effekten rätt omgående.

Såg i inre mitt synfält ett omvänt vakuum som framträdde sej och ur det började det strömma intryck av olika slag. Va en massa mönster som jag bäst jag beskriva som digitala dottar. Blandat med minnesbilder från min tidigare liv. Allting gick vansinningt snabbt så jag hann inte medvetet registrera alla intryck som strömmade över mej men det verkade ändå registreras på något omedvetet plan.

Brian som övervakade min behandling frågade mej nånting här. Jag tog sats i 200år och försökte svara men jag va så överumplad av alla intryck som forsade över mej i ett sånt vansinningt tempo så jag gjorde det lite enkelt för mej och svarade genom att truta på munnen och nynna ett "Hmm" sen styrde jag in focus på allt det visuella.

I en episod så kunde jag ställa frågor och fick svaret serverat visuellt. En fråga jag ställde är: Vem är jag? Frågan va knappt färdigformulerad innan jag såg den männskliga fysiken byggas upp från grunden framför mej med vävnad, muskler, lungerna som transportera syre och hjärtat som pumpa blod ut i kroppen. Vilket är det mest logiska svar jag kan tänka mej på den frågan.

Det känndes delvis obehagligt men det strömmade hela tiden nya intryck över mej som byttes ut ungefär va 15 sekund så det spelades hela tiden upp en ny epok. Nånting som va väldigt fascinerande va de exakta minnesbilder jag fick. Va som att tiden stannade upp och jag åkte in i vakummet jag såg framför mej. åkte jag rätt in i det, tiden stannade upp och jag befann mej i klassrummet jag gick i första klass. Min lärare stod och skällde ut mej för nånting jag har gjort. Inte för att jag tror det hade någon praktiskt betydelse eller satt något form av spår men det va häftigt att betrakta mej själv ur tredje person där jag satt i skolbänken 7år gammal i första klass.

Här nånstans så kastades det om och jag såg mej själv i barndomshemmet jag växte upp i. Va som en fryst bild jag kunde betrakta och jag såg mej själv c.a 9-10år gammal i den otrygga miljön jag växte upp i. En miljö där jag ständigt fick känna mej rädd och vara på min vakt. Därigenom så fick jag förståelse för vad mina problem grundar sej i. att få betrakta mej själv i miljön jag växte upp i ur tredje person där jag fick en sådan brutal insyn i mej själv som barn va nog det som satte djupast intryck under Ibogaine-trippen. Fick förståelse för vad mina problem grundar sej i. Vad det slog rot nånstans och vad det senare utvecklades till.

Vet inte om jag tar allting i rätt ordning nu men en annan sak som satte ett väldigt djupt intryck va en annan sak som jag ställdes inför. Likadant här va det som att tiden frystes och jag stod inför två val där jag själv fick bestämma mej för ifall jag skulle fortsätta leva eller dö. Va som jag stod vid två vägar och den ena skulle stänga av hela min kropps system och hjärtat skulle sluta slå och den andra vägen skulle leda mej in i min fortsatta framtid. Jag valde att leva vidare. Jag vill ju leva så varför skulle jag välja det andra alternativet.

När den visuella fasen gick över så känndes det som hela min hjärna blossade upp till en stor ballong. Hjärnan känndes bokstavligen helt stekt. Här nånstans så frågade min behandlare hur jag kännde mej och svaret var just: My brain is Fryad... Kännde mej bokstavligt obotligt hjärnskadad där jag låg och hakade upp mej på de 2-3 första orden när jag försökte formulera en mening och med en lätt tinnitus som susade i min uppsvälda skalle.

Efter det här så gled jag fram och tillbaka mellan dröm och verklighet. Vet inte om jag sov nånting på riktigt men jag blandade ihop verkligheten med mina drömmar. Pratade med Micke i rummet där jag befann mej sen helt plötsligt befann jag mej i ett stort bilgarage. Drömmarna jag hade va bitvis helt bizzara med psykadeliska symfoniorkestrar och en massa konstigheter.

Just den här ihopblandningen med dröm och verklighet skapade lite obehag för mej eftersom jag trodde ett tag att det hade gått 4dagar och jag fortfarande va i tripp-tillstånd. Vilket fick mej för en stund att börja tvivla på att jag skulle komma tillbaka till verkligheten men det va inget fara. Ihopblandningen hade gjort att jag upplevt det som att det mörknat vid fyra tillfällen utanför.

Dagen efter jag vaknade upp så kännde jag mej relativt okej men jag sjönk in i en del grubblerier framåt kvällskvisten, vilket jag vaknade ur den fjärde dagen då jag begav mej ut på stan och upplevde en rejäl förvåning. Kännes som jag för första gången på evigheter kunde njuta av enkla saker som att promenera längts en gata med solen i ansiktet. Smaker upplevdes som helt på nytt, likadant med lukter och intryck men jag va bitvis osäker i den nya roll som jag hade klivit in i. Blev en sådan radikal förendring i min världbild att jag vart bitvis helt överumplad av min klarsyn. Kroppen höll på och spöka en hel del men det har stabiliserats mer och mer tiden efter behandlingen. Med tanke på vilket omkast behandlingen måste va för hjärnans receptorer så vore det bara underligt ifall jag inte upplevde lite knep o knåp tiden efter.

Känna in mej i mitt nya jag är nånting som jag ägnat tiden efter behandlingen åt och det blir bättre och bättre för varje dag som går och jag känner mer och mer att jag finner mej själv tillrätta.

Ibogaine är ingen mirakelkur. Men däremot så tror jag att det är världens bästa terapiredskap. Just att det har förmågan att bryta drogsug och gräva fram så pass djupt rotade saker ur det omedvetna, där det fungerade för mej att jag kunde stå och betrakta det ur en tredje persons perspektiv. Vilket gav mej en distans till det hela som jag tvivlar starkt på att jag skulle kunnat uppnå på ett annat sätt. Samtidigt som det eliminerar pseudo-personligheten man bygger på sej genom att trycka i sej diverse kemiska substanser och låter ens riktiga Jag, så som man är i grunden komma fram.

När det kommer till brytet av drogsuget så har det gjort sitt jobb till 100% Känns helt främmande att tillföra piller till min kropp. Jag har provocerat mej själv lite genom att föreställa mej att jag trycker i mej piller eller drar upp en subutex-lina i snoken och det enda jag känner är avsmak. Får även lätt illamående när jag tänker på hur jag behandlat mej själv förut. Nyttjandet av det här har grundat sej i en ångest som jag inte vetat hur jag ska tackla på annat sätt och det har gott upp för mej att jag har gott om andra möjligheter att hantera den på. Den långsiktiga och konstruktiva vägen känns viktigast för mej nu och något som jag tänker satsa 150% på. Samtidigt som jag aldrig någonsin vill gå tillbaka till det gamla och nyttjandet av avtrubbande och hjärndödande preparat.

Min starkaste motivering att inte gå tillbaka till det gamla är att det skulle vara ett totalt misslyckande och den balansen jag håller på och bygger på mej nu vill jag utveckla och bibehålla.

Det känns som mitt riktiga jag har trätt fram ur de mentala dimmorna som hägrat runt mej. Min familj säger till mej att det är första gången på evigheter som de hör den riktiga Micke skratta samt att jag har en helt annan glöd i min blick, inte den döda, matta, avtrubbade Benzo-liket-lever-blicken som jag knatat runt med i evigheter.

Tiden efter behandlingen och hemkomsten från tjeckien har jag ägnat till att finna mej tillrätta i mitt nya jag. Har varit uppe i dalarna och hälsat på en vän. Varit ute på långa skogspromenader, käkat nyttigt käk, simmat, bastat, njutit av enkla medel som utsikt över en skog, fågelkvitter, tysnaden, lugnet, allt sånt som jag varit helt blind för innan.

Ska bli spännande och se vad framtiden har att erbjuda.


Last edited by Kuba on Thu 08 Jun, 2006 23:48; edited 3 times in total
Back to top
View user's profile Send private message
Kuba
Administratör


Joined: 18 May 2006
Posts: 104
Topics: 25

PostPosted: Wed 07 Jun, 2006 12:00    Post subject: Reply with quote

Tänkte skriva ihop en liten uppföljning hur jag upplever tiden nu efteråt. Tror det gått 2månader nu sen behandlingstillfällen.

Nu tiden efter så har det kännts jobbigt mellan varven, men jag märker hur mycket positivt behandlingen och brytet av piller har gett mej. Mycket utav det som kännts jobbigt är det att jag klivit ur en skyddsbunker jag byggt runtomkring mej under en väldigt lång tid, och det har på något sätt skett en nedrustning där jag till en början inte riktigt haft alla vertygen, men det har inte varit någon större fara, bara det att jag behövt lugn och ro vilket jag inte riktigt fått p.g.a av en strulig livsituation.

Men det utvecklas åt rätt håll. Finns inget som helst sug efter piller. Eller något liknande. Märker att så länge jag håller lite struktur på vardagen så mår jag bra i överlag och upplever inte några större konstigheter. Har börjat med att planera i förväg vad jag ska göra på dagarna, hålla mej sysselsatt med olika saker och koncentrera mej på det jag behöver för att ta mej framåt, där det ingår diverse möten med personer, b.l.a mina soc, neuropsykiatiker o.s.v för att bygga ihop en framtida planering och få saker o ting uträtt. Väldigt mycket de här bitarna som blir viktigt efter behandlingen har jag märkt. Att man har stödet och peppningen för att ta sej framåt

Jag har satt ihop en liten planering så att jag ska ägna sommaren som kommer nu till att bygga upp mej själv både mentalt och fysiskt. Göra det jag behöver göra som kontakt med neuropsykiatiker o.s.v, har planerat ihop med en kompis att vi ska arbeta på hans yacht (som så gott är nedrustad i grunden) så den inom en snar framtid kan bli klar att dra iväg ut med. Sen utöver det njuta av sommaren, sen dra igång med någon utbildning el jobb till hösten. Det ser jag framemot.

Märker att jag haft en tendens att stressa på saker, vill att saker o ting ska ske snabbt, här, nu, på en gång. När jag har sett över det så är det bara dumt, saker o ting behöver få ta sin tid. Jag har nyligen tagit det första stora steget med hjälp av behandlingen ur de mentala dimmor jag varit i innan. Och utvecklingen därifrån får ske lugnt och succesivt.
Back to top
View user's profile Send private message
Masque
Administratör


Joined: 14 May 2006
Posts: 468
Topics: 68

PostPosted: Wed 14 Jun, 2006 08:29    Post subject: Reply with quote

Skönt att höra.

Vi vill gärna höra av dig igen om ett halvår eller så igen för en uppdatering.

Lycka till med ditt nya liv!
Back to top
View user's profile Send private message
Operator



Joined: 08 Jun 2006
Posts: 270
Topics: 45

PostPosted: Mon 19 Jun, 2006 12:16    Post subject: Reply with quote

Verkligen underbart att höra att det gått bra!

Jag blir nyfiken på om det är någon särskilld hjälp/stöd som du anser skulle vart extra värdefull efter ibogainbehandlingen? Något som du saknat eller tror skulle vara värdefullt?

_________________
http://befrielsen.googlepages.com
Back to top
View user's profile Send private message Visit poster's website
Kuba
Administratör


Joined: 18 May 2006
Posts: 104
Topics: 25

PostPosted: Mon 19 Jun, 2006 13:01    Post subject: Reply with quote

Jag har haft ganska bra stöd nu efter. Har haft Micke som jag kunnat höra av mej till och ventilera. Patrick som behandla mej nere i prag har jag alltid kunnat höra av mej till. Några nära vänner, speciellt en som jobbat inom beroendevård har varit ett bra peppande och stöd. Han va en utav de som trodde på det jag gjorde när jag begav mej iväg för att genomföra behandlingen.

jag har en väldigt bra psykoterapeut som jag kan prata med nu efter, speciellt de här bitarna om min barndom som kom upp under Ibogain-behandlingen har han varit riktigt bra att diskutera med. Och jag tror han vart imponerad när jag la fram det jag upplevde. Det jag upplevde har en väldigt stark psykoterapeutisk förankring.

Men det som känndes jobbigt va att jag hade inte riktigt någon ladningsbana när jag kom hem. Och jag har mycket strul runtomkring mej inom familjen etc. Jag åkte direkt när jag kom hem upp till dalarna och det vart en skön men lite förkort vistelse. Åkte hem, sen va jag på hemmaplan, hur hela min situation sett/ser ut gjorde sej påmind, och det bäddade för att det vart jobbigt mellan varven, men det är ju det man får ta.

Ibogainet gör en stor del av jobbet men sen behöver man ta tag i resten av bitarna som är kopplade till livsituationen. Och jag kan tänka mej att det är det folk kan behöva stöd och hjälp till när de kommer hem efter en ibogain behandling när de gamla strategierna inte finns kvar. Kan ju vara mycket jobbigt kopplat till hemmamijön och hur livet såg ut innan behandlingen där man har bitar man behöver styra upp.
Back to top
View user's profile Send private message
Kuba
Administratör


Joined: 18 May 2006
Posts: 104
Topics: 25

PostPosted: Thu 17 Aug, 2006 10:32    Post subject: Reply with quote

Jag upplevde en väldigt fascinerande upplevelse som jag kan ha svårt för att beskriva i skrift. Behövs nog nästan både tal och handgester

Men ska göra ett försök.

Efter den visuella fasen under min Ibogain-upplevelse så vart det ett uppehåll. Längre in i trippen så hamna jag i intensiva drömperioder.

En dröm så såg jag tidsresenärer. Folk som öppnade ett hål i tidsrymden i verkligheten där vi befinner oss nu, strax under ytan av våran verklighet "ungefär som vägg i vägg" så finns det som en paralledimension. På så sätt så kan man flytta sej från en plats till ett annat.

Jag såg en viss person som färdade genom denna tidsrymd helt manisk på utforskande efter universums alla hemligheter.

Allting va böljande, verkligheten har två sidor där vi inte lägger märke till den andra.

En person som klev in i denna paralleldimension kunde t.ex gå till sej själv i denna verklighet han befinner nu och knacka sej själv på axeln.

Roterande banor, enorma trafiksträckor med information, som håller våran verklighet ihop, samtidigt som det fungerar som en trafikerande nätvärk mellan det som varit, det som händer nu och det som kommer.

Och dessa tidsresenärer kunde ta sej från den ena platsen till det andra. Utforska bägge mynten av verkligheten på alla dess plan.

Internet kan man nästan säga fungerar som ett liknande nätvärk, där var och en sitter vid sin dataskärm med enorma mängder information som sprudlar mellan data till data hela gjorden runt. En gemförelse skulle vara att man kunde träda in i sin dataskärm, transportera sej genom hela nätet av information, för att komma ut genom en annan.

Bästa gemförelse jag kan komma på.

Låter mycket som sci-fiction

Minns det hela ungefär som ett kraftigt REM-drömmande.

Fascinernade.
Back to top
View user's profile Send private message
ibogain
Administratör


Joined: 05 May 2006
Posts: 248
Topics: 37
Location: Stockholm

PostPosted: Thu 17 Aug, 2006 13:08    Post subject: Reply with quote

Tack for inlagget.

Underbart att du klarar din drogfrihet. Starkt jobbat!

/ Micke

_________________
Många undersökningar pekar på Ibogainet som en bra opiatavgiftare.
Back to top
View user's profile Send private message Send e-mail Visit poster's website
Kuba
Administratör


Joined: 18 May 2006
Posts: 104
Topics: 25

PostPosted: Fri 18 Aug, 2006 18:46    Post subject: Reply with quote

Det tar sin tid, men känner att jag har en ny tillvaro i sikte med Jobb+ annat på sidan om som är shysst och stimulerande för mej själv.

Tar ju sin tid att bygga upp. Livsituationen finns det inget som kan ändra på forutom en själv...

Men Ibogain har gett mej förutsättningen att ställa in mej på att ta tag i min livsituation.

Bara Kämpa på som gäller.

//Micke
Back to top
View user's profile Send private message
Display posts from previous:   
Post new topic   Reply to topic    IBOGAiN.SE Forum Index -> Aktuella behandlingar -> Berättelser All times are GMT + 1 Hour
Page 1 of 1

 
Jump to:  
You cannot post new topics in this forum
You cannot reply to topics in this forum
You cannot edit your posts in this forum
You cannot delete your posts in this forum
You cannot vote in polls in this forum
You can attach files in this forum
You can download files in this forum


Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group